Ja ikväll har jag gråtit. Satt och tittade på minnesceremonin för Michael Jackson. Tårarna bara kom och jag kunde nästan inte sluta gråta. Värst var det då Brooke Shields, Michaels bror och Michaels dotter höll tal.
Jag har lite svårt att fatta att Michael Jackson faktiskt är borta. Eller borta kanske inte är det rätta ordet för han kommer alltid att finnas i miljoner människors hjärtan för evigt. Han gav och gav och gav och krävde aldrig någonting tillbaka. Jag är glad att jag fått leva i samma tidsålder som honom. Att fått uppleva hans storhet, en storhet som aldrig någonsin kommer att finnas igen.
Tack Michael för allt du gjort för världen och alla behövande. Må du vila i frid i din himmel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar