...så skulle jag varit död nu. Ni kanske har läst om mina gnälliga grannar och prinsessan på ärten? Ja då vet ni vad jag talar om. Jag var ute på framsidan och lekte med Otto. Just då kom en av dom ut genom porten. Det var tjejen. Hon vred huvudet snabbt åt mitt håll och gav mej den värsta blick jag sett på länge. Jag säger bara det...om blickar kunde döda...
Jag måste erkänna att jag tycker det är skrattretande och löjligt det de håller på med. Givetvis kan de ju inte må bra. Man ser dom aldrig skratta eller le nu för tiden. Förut var dom hur goa, snälla och trevliga som helst. Tills de fick barn och kräver att vi ska ändra våra rutiner och avstå från att göra saker i vårt hem pga av prinsessan på ärten (deras dotter). Vi har all rätt i världen att sätta upp saker på väggarna, möblera om och tappa saker mm. De regler som finns för oss här i HSB rättar vi oss efter och vi gör ingenting fel. Vi är omtyckta av alla grannar här utom just de två som bor över oss. De trodde att vi skulle rätta oss efter deras egna påhittade regler, men där fick de tji! Vi har rätt till att leva ett normalt liv i vårt eget hem och vi är inga stökiga personer. Vi hörs knappt enligt resten av grannarna som bor vägg i vägg och under oss. Vi tänker iaf fortsätta leva som vanligt vad de än säger där uppe, för de har ingen rätt att kräva en massa av oss. I så fall skulle vi fått smyga här hemma och viska till varandra och sitta stilla. Ja så skulle det vara om de där uppe fick bestämma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar