Vi har grannar som bor ovanför oss. Ett ungt par som vi alltid kommit bra överens med och tyckt mycket bra om. Tills de fick barn! Nu vill de styra vårat liv och vill bestämma vad vi får göra och inte, vilken tid och inte. Det är sjukt! Vi har alltid tagit hänsyn till att de har en liten där uppe, i den mån det går. Vi har aldrig fester, spelar aldrig hög musik och bråkar aldrig eller skriker. Nu är det så att vi får greja och göra våra sysslor fram till kl. 22.00 på kvällen. Sådana är reglerna som föreningen där vi bor har satt upp.
En fredagkväll kl. 20.00 ringde grannkillen ner till oss och frågade om vi hade fest. Vi satt och lyssnade på musik i datorn i normal samtalston. Tydligen hade de hört nånting upp till dom. Min sambo svarade i telefonen och han förklarade att vi inte hade fest och att vi inte spelade högt heller. Klockan var ju inte så mycket så vi hade all rätt till att spela. Om nu grannarna hörde lite upp så kan det inte ha stört i alla fall för bor man i lägenhet så hör man faktiskt sina grannar. I vilket fall så frågade killen om inte min sambo kunde lyssna på musik i hörlurar i stället för deras dotter skulle sova. Men hallå! Vi bor två personer här och vi vill ju kunna prata med varandra.
En annan gång ringde de till oss och frågade om det är vi som väsnas. Vi skruvade då isär ett köksbord som vi skulle göra oss av med. Då var klockan även då före 22.00. Jag kan säga att vi var så försiktiga som man bara kan vara. Min sambo sa att de kan inte hålla på att ringa till oss så fort de hör minsta lilla ljud från oss. Dagen efter gick min sambo upp för att prata med dom. Detta har han fått göra två gånger. Han sa att vi har rätt att utföra våra sysslor fram till klockan 22.00 och då finns det ingen anledning att klaga. Sen kan det ske olyckshändelser efter den tiden på dygnet. Man kan tex tappa saker i golvet och det händer ju alla någon gång. Det var de helt överens om.
Förra veckan eller om det var förrförra veckan så möblerade vi om här hemma. Jag tänkte; att nu ringer de snart, men det gjorde de inte. Kvällen efter någon gång mellan 22-23 gick jag ut med hundarna. Min sambo skulle bära in några böcker till klädkammaren och råkade tappa några stycken. Direkt så stampade de i golvet 5-6 gånger. Vad gör det om de hör en duns då det kan vara en olyckshändelse?
För några dagar sen skulle min sambo spika fast en list då han hade gömt en kabel under den. Det var på en vardag klockan 10.00 på förmiddagen. Då ringde grannkillen och frågade om vi måste spika just då. Ja det måste vi sa min sambo. Vi skulle nämligen åka bort sen och skulle komma hem ganska sent. Killen tyckte att vi skulle vänta i två timmar medans hans dotter skulle sova. Det kunde vi givetvis inte och vi ska inte behöva skjuta upp det vi måste göra för att de kräver det. Min sambo förklarade för killen att vi kan inte styra vårt liv efter deras dotter för det är ju det de vill. Då slängde killen på luren i örat på min sambo. Så jäkla oförskämt!
Vid ett tillfälle när min sambo pratade med grannarna över sa han att förut så klagade de aldrig och allt var hur bra som helst. "Men vi hade ju inget barn då" svarade killen. Nä just det, det hade de inte, men de slog i skåpsluckor, går eller rättare sagt springer på hälarna, tappade ständigt saker i golvet, skrek rakt ut mm mm. Och då inte bara dagtid kan jag lova. Även på nätterna skedde detta. Jag som för det mesta ligger vaken pga att jag har sömnproblem hörde dom där uppe varje natt. Inte nog för att man känner sej irriterad på att inte kunna sova, man blev ännu mer irriterad på dunkandet uppifrån nattetid. Men vi klagade aldrig på dom. Inte en enda gång!
Detta börjar bli jobbigt när de terrar oss med sina telefonsamtal i både tid och otid. Vi måste få leva i vårt eget hem och utföra de sysslor som hör till. Inga andra grannar klagar på oss. Ingen annan hör oss ens och då har vi grannar även under och på sidorna om oss.
Igår när vi mötte dom nere på parkeringen, de kom i sin bil och vi stod utanför våran, så hejjade de inte ens på oss. De bara tittade rakt fram. Så otroligt barnsligt. Jag har då aldrig varit med om småbarnsföräldrar tidigare som har ställt krav på sina grannar och bestämt när de får göra saker och ting. Man blir ledsen,besviken och förbannad på samma gång. Vi har valt att gå till dom först och främst för att prata om detta istället för att gå till styrelsen. De har fått så många chanser nu och det är inte många som gör så. Så nog tycker jag att vi har varit väldigt snälla. Vi är så trötta på deras fasoner att om de ringer ner och kräver att vi ska sluta upp med det vi håller på med en gång till, då måste vi nog gå till styrelsen så att de får prata med dom och tala om vad det är för regler som gäller och att de inte kan sätta upp sina egna. Kanske lyssnar de då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar