Ett par grannar till oss har en hund som är mycket större än våra. Det är en tik och den hunden och Alice går inte alls ihop. De tål inte varandra helt enkelt. Imorse träffade vi på dom när vi var ute. Den hunden reste ragg, spände blicken i Alice och svansen stod rakt upp. Hon såg inte alls snäll ut. Denna gången var det tanten som var ute med hunden och hon bara skrattade och hade sej och såg inte alls hur hennes hund reagerade. Alice blev helnervös och började skälla och snurra. Tanten fortsatte och skratta. Hon hade bara lindat runt hundens koppel lite löst i sin spark och höll själv inte i kopplet. När jag såg att nu händer det snart nåt så lyfte jag upp Alice. Den här tanten och hennes gubbe kan inte alls läsa av sin hund.
Härom kvällen när Kent var ute med hundarna gick han förbi där de bor och då var gubben ute och skottade. Han hade bundit fast sin hund i sparken. Rätt som det var fick den hunden syn på Alice och rusade mot henne. Kent fick dra iväg Alice så den stackarn for runt. Men det var det enda som gick att göra då. Den andra hunden rusade iväg mot Alice med spark och hela helvetet. Hur fasiken kan man binda fast en så stor hund i en spark? Sparken glider ju hur lätt som helst i snön. Hade Kent inte agerat som han gjorde så kanske hunde fått tag i Alice och gud vet fan vad som hade hänt då. Jag litar inte ett dugg på den hunden och framför inte allt på dess ägare som inte ser vad som försigår. Missförstå mej rätt nu, hunden är jättego och så, men ägarna kan inte klara av den. Otto och den är kompisar och de går jättebra ihop. Det är bara det att Alice och den inte funkar alls tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar