Igår kväll läste jag ut boken "Jag är den sista Juden". Den är skriven av Chil Rajchman som satt i koncentrationslägret i Treblinka. Som vanligt fick judarna arbeta med att sortera de andra fångarnas kläder och tillhörigheter, gräva gropar som döda människor skulle begravas i, lasta på de döda kropparna och köra dom på en skottkärra till krematoriet. En del hade till uppgift att att ta ut de döda från gaskamrarna. När detta var gjort fick andra fångar städa upp i kammaren. Inte minsta spår fick vara kvar av blod, urin och annat som kropparna hade utsöndrat. När detta var klart kom en annan fånge in och målade väggarna så att inget blod osv fanns kvar. Andra fångar hade till uppgift att dra ut guldtänder ur de dödas munnar. Allt detta skulle ske i en rasande fart. Fångarna sprang allt vad de kunde med skottkärrorna. Gick det för sakta blev de piskade och slagna med alla möjliga tillhugg.
Boken var mycket intressant och man fick följa Chil under den tiden han var i Treblinka och till det att han lyckades ta sej därifrån. Det är en skrämmande läsning, men samtidigt faccinerande. Då menar jag alltså faccinerande på det sätt att de kunde hålla på så många år med att mörda folk och att de kunde hålla det hemligt. Boken är läsvärd och mycket lättläst. Jag läste ut den på bara ett par timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar