Joseph Goebbels (1897-1945) gick med i nazistpartiet redan 1922. 1929 blev han partiets "rikspropagandaledare". Efter maktövertagandet 1933 utnämdes han till propagandaminister. Som sådan var han ansvarig för likritningskampanjen och marknadsföringen av den nazistiska läran, ända till slutet 1945, då han begick självmord. Joseph Goebbels tillhörde hela tiden den ledande klicken i nazistpartiet, vars huvudideolog han var. Det gör honom även till en av de huvudansvariga för nazismens raspolitik och förintelsen. Hans dagbok hittades 1947. Här får vi genom dessa en god inblick i hur den inre cirkeln av nazister resonerade kring judarna och förintelsen av dem. Här följer några skrämmande exempel på han frispråkighet.
14 februari 1942
Utan tvivel kommer också judendomen att få uppleva sin stora katastrof samtidigt med bolsjevismen. Der Führer uttryckte ännu en gång sin mening, att han utan hänsyn är besluten att göra rent hus med judarna i Europa. Här får man inte ha några som helst sentimentala anfall. Judarna har förtjänat den katastrof som de i dag upplever. De kommer att samtidigt med våra fiender få uppleva sin egen förintelse. Vi måste påskynda denna process med kall hänsynslöshet och vi gör därmed den lidande och sedan årtusenden av judendomen plågade mänskligheten en ovärderligt tjänst.
27 mars 1942
Från generalguvernementet, med början i Lublin, håller judarna för närvarande på att avflyttas österut. Här tillämpas en ganska barbarisk metod, som inte lämpar sig för närmare beskrivning, och av judarna själva blir inte mycket kvar. I stort sätt torde man kunna konstatera att 60% måste likvideras och endast 40% kan användas till arbete. Den förutvarande gauteitern från Wien som genomförde denna aktion, gör det tämligen omsorgsfullt och även med metoder som inte verkar alltför uppseendeväckande. För judarna går en dom i verkställighet som visserligen är barbarisk men som de fullt ut har förtjänat. Profetian som Führern har givit dem med på vägen för framkallandet av ett nytt världskrig börjar förverkligas på det mest fruktanvärda sätt. I sådana saker får man inte låta någon sentimentalitet råda. Judarna skulle förinta oss om inte vi försvarade oss mot dem. Det är en kamp på liv och död mellan den ariska rasen och den judiska bacillen. Ingen annan regering och ingen annan regim skulle kunna uppbåda kraften att ge denna fråga en generell lösning. Även här är der Führer den orubblige förkämpen och förespråkaren för en radikal lösning, som sakernas tillstånd inbjuder till och därför verkar oundviklig. Gudskelov har vi under kriget en mängd möjligheter som vore oss förmenade i fredstid. Dem måste vi utnyttja.
18 maj 1942
Att det inte alltid gick som de ledande nazisterna tänkt sig. Får vi av följande uttalande av Joseph Goebbels i dagboken den 18 maj 1942:
Vi tyskar är i varje avseende för godmodiga. Vi förstår ännu inte att riktigt uppträda som segerfolk.
mars 1943
Göring har fullkomligt klart för sig vad som hotar oss alla om vi blir svaga i detta krig. Han gör sig inga som helst illusioner om den saken. Framförallt i judefrågan är vi ju så fastlåsta att det inte längre finns möjlighet att komma undan. Och det är egentligen ganska bra. En rörelse och ett folk som har rivit alla broar bakom sig kämpar enligt vad erfarenheten visar mycket reservationslösare än de som fortfarande har en möjlighet till reträtt.
8 maj 1943
Judefrågan har lösts allra sämst av ungrarna. Den ungerska staten är helt genomsyrad av judar och der Führer lyckades inte under sitt samtal med Horthy övertyga denne om nödvändigheten av strängare åtgärder. Horty [¼] framförde i den här frågan rent humanitära motargument som naturligtvis inte har någon betydelse i detta sammanhang. Gentemot judarna får det inte vara tal om någon humanitet, judendomen måste kastas till marken. Führern gjorde sig mycket besvär med att övertyga Horthy om sin stånpunkt
13 maj 1943
Man skulle då kunna fråga sig varför världsordningen då överhuvudtaget inrymmer judar. Det skulle vara detsamma som att fråga sig varför det finns potatisbaggar. Naturen styrs av lagar om kampen. Ideligen kommer parasitiska företeelser att uppträda som påskyndar kampen och intensifierar urvalsprocessen mellan starka och svaga. Denna princip råder även människor emellan. Man behöver bara känna till kampens lagar för att inrätta sig efter dem. Den intellektuelle människan har inget naturligt skydd mot den judiska faran, beroende på att hans naturliga instinkt väsentligen är bruten. Detta medför att folk på en hög civilisationsnivå är tidigast och mest utsatta för faran. I naturen reagerar livet på samma sätt mot parasitismen, i folkens liv är detta inte alltid fallet. Det är detta som egentligen är upphovet till den judiska faran. Det återstår därför inte annat för de moderna folken än att utrota judarna.
Därför finns inte heller något hopp om att genom extraordinära straff återföra judarna i den civiliserade mänsklighetens krets. De kommer evigt att förbli judar, precis som vi är evigt medlemmar av den ariska mänskligheten
Tal inför arbetare i rustningsindustrin 5 juni 1943 i Berlins sportpalats
Den totala utmönstringen av judendomen från Europa är inte någon fråga om moral utan en fråga om statens säkerhet. Juden kommer alltid att handla på det sätt som stämmer överens med hans väsen och rasinstinkt. Han kan överhuvudtaget inte handla annorlunda. Liksom potatisbaggen förstör, ja måste förstöra potatisfälten, så förstör juden folkens stater. Mot detta finns det bara ett medel, nämligen att radikalt undanröja faran.
Goebbels skriver i Das Reich den 23 april 1944:
"Vi är ändå elitfolket på jorden. Säg oss den nation som vore i stånd att uthärda och prestera något liknade."
Joseph Goebbels skriver i Das Reich den 16 november 1941:
Judarna bär skulden!!
Världjudendomens historiska skuld till krigsutbrottet och krigets utvidgning är så till fullo bevisat att några fler ord inte behöver spillas därpå. Judarna ville ha sitt krig och nu har de fått det. Men också den profetia besannas som der Führer den 30 januari 1939 uttalade i den tyska riksdagen, nämligen att om det lyckades den internationella finansjudendomen att ännu en gång störta folken i ett världskrig skulle utgånge inte bli världens bolsjevisering och därmed judendomens seger utan ett utplånande av den judiska rasen i Europa. Vi upplever i dessa dagar hur denna profetia besannas och hur därvid för judendomen fullbordas ett öde som visserligen är hårt men mer än välförtjänt. Medlidande eller beklaganden är i detta fall helt och hållet malplacerat […]
En av dessa åtgärder är införandet av den gula judestjärnan som varje jude är skyldig att bära synlig. Därigenom vill vi identifiera honom som i yttre måtto, framförallt för att han vid minsta försök att ta sig friheter mot den tyska folkgemenskapen genast skall igenkännas som jude […]. Det är en utomordentligt human bestämmelse, en så att säga hygienisk profylax som skall hindra juden från att obemärkt smyga sig in i våra led för att utså osämja. När judarna för några veckor sedan visade sig i det berlisnska gatulivet prydda med sina judestjärnor var första intrycket bland rikshuvudstadens befolkning en stor förvåning. Endast ytterst få hade vetat att det ännu fanns så många judar i Berlin. Var och en upptäckte nu i omgivningen eller grannskapet en till synes oförarglig samtida som visserligen var känd för att emellanåt grymta och kvirra, men som ingen hade trott vara jude. Han hade tydligen anlagt skyddande förklädnad, använt sig av minicry, anpassat sig efter den miljö där han levde och bidat sin tid. Vem av oss kunde ana att fienden stod alldeles bredvid honom, att han var en tigande och skicklig åhörare till våra samtal på gatan, i tunnelbanan, i köerna utanför tobaksaffären? Det finns judar som man knappt kan känna igen på deras utseende. De har även i detta avseende assimilerat sig så långt det går. Dessa är de farligaste […].
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar