Det är verkligen trist väder idag. Det regnar som attan. Grått och trist. Blääää.
Imorse ringde en kusin till mej som jag inte pratat med på år och dar. Gissa om jag blev överraskad? Han bor kvar nere i vackra Småland. I Ljungby för att vara exakt. Jisses vad han pratade. Jag fick knappt en syl i vädret, men det blir väl så när man inte pratat med varandra på länge. Han har en sån härlig småländsk dialekt. Den är bredare än min och den är underbar att lyssna till. Man känner hur mycket man saknar dom när man pratar med dom i telefon. Hans mamma är och har alltid varit min favorit faster. Hon är en helt underbar människa. Sist jag pratade med henne var efter att min pappa hade gått bort. Synd att man inte talas vid oftare. Men det kan det ju bli ändring på.
Det var verkligen en trevlig överraskning jag fick idag. Det här kan jag leva länge på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar