Nä som ni vet så kändes det som om jag var på väg att bli sjuk förra veckan, men det är inte det värsta. Det värsta började i söndags. Som vanligt så började jag få huvudvärk och natten mellan söndag och måndag var rena helvetet om man säger så. Jag har då aldrig haft så ont i skallen någonsin som jag hade då. Jag sov inte en blund på hela natten och jag svettades floder. Dagen efter, alltså igår,måndag var det lika hemskt.Jag kunde knappt prata för då skulle jag spy, jag var ljuskänslig och minsta lilla så kändes det som om huvudet skulle gå i tusen bitar. Så attans ont jag hade. Min sambo led när han såg mej och frågade om han skulle ringa till akuten. Jag bara nickade. På akuten sa de att det var smockfullt och att väntetiden för att få komma in skulle ta flera timmar. Då ringde han ner till vårdcentralen istället och fick en akuttid till mej på eftermiddagen.
Så blev det dags att kliva ur sängen och försöka ta på sej kläderna. När jag kom in till badrummer spydde jag som en tok. Hjälp! Hur ska jag nu kunna ta mej ner till vårdcentralen om jag ska spy hela tiden. Jag spydde igen och igen och igen. Jag ropade på gubben att han skulle komma med ett glas vatten för jag hade inget att spy upp så det gjorde sådär ont i magen ni vet. Vatten kom och jag spydde ännu mer.
På något sätt kom jag ner till vårdcentralen efter en hemsk bilfärd dit med en massa illamående. Jag mådde illa så fort jag öppnade munnen. Gubben anmälde mej i luckan åt mej och jag satte mej att vänta på att få komma in. Oj var ont i skallen jag hade och vad jag mådde illa. Jag trodde jag skulle spy när som helst. Jag tog djupa andetag och det hjälpte mej faktiskt en hel del. Till slut var det min tur att komma in till läkaren. Jag kunde knappt gå så ont hade jag. Gubben var med mej in på min inrådan eftersom jag inte kunde prata så mycket. När vi berättat hur min värk var och allt så konstaterade han att jag har migrän. Han mailade recept på migränmedicin till apoteket så att jag kunde hämta ut dom direkt efter läkarbesöket. Jag fick de starkare tabletterna för de andra skulle inte hjälpa på mej sa han. Jag tackade läkaren och vi gick därifrån.
Dags för apoteket då. Nä jag kunde inte gå in heller. Gubben fick gå in istället och han lyckades få ut min medicin, men fick med sej ett papper om fullmakt att kunna hämta ut åt mej fler gånger.
Då var det bara att åka hem. Bilfärden gick lugnt, men jag började må så illa igen. När vi precis skulle köra in på parkeringen här hemma så slängde jag upp dörren och spydde rakt ut. Fy vad äckligt. Sambon skulle köra mej upp till dörren,men efter bara några meter så måste jag spy igen och slet då upp en bajspåse som jag har till hundarna i fickan på jackan. Jag fick inte bort en påse från rullen utan den satt kvar där medan jag öppnade den och spydde flera gånger i den. Jag tackar gud för bajspåsar!
När jag kom in la jag mej bara på hallgolvet en stund. Jag klarade inte av att stå upp. Sen tog jag en tablett och gick och la mej. När jag vaknade efter en stund var den mesta av värken borta. Det var som om jag fått uppleva ett under! Vilken mirakelmedicin säger jag bara. Jag tror ingen var så lycklig som jag var då. Och vet nu vad? Jag kunde till och med äta lite och fick behålla allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar